Fy så fort tiden har gått. Nu börjar de små bli stora. De rör sig massor och hoppar och leker. Men det är inte alls samma fart på dessa som på killarna som jag hade innan. De är mer försiktiga mina tjejer. Marsipan är den som pratar mest. Hon kan sitta och berätta saker för mig precis som hon vill skvallra lite. Mandel hon är den som är mest gosig av de två. Hon kan sitta still i min famn en liten stund och mysa.
Nu är de fortfarande kvar i mitt sovrum fast i lekhagen. Men dörren är öppen så Vanilj och Choklad håller Mazzy sällskap. Förhoppningsvis kan jag släppa ut Poppy lite imorgon så han också får träffa bebisarna och se resten av huset och jag kanske kan få sova i min säng igen. Det är nästan ett halvår sedan… inte riktigt men det känns så. Först så sov jag ju på soffan i vardagsrummet rätt länge innan jag nu har börjat sova med Poppy i gästrummet. Men vad gör man inte för sina katter? 😉