Idag har kattungarna och deras mamma fått en helt ostörd dag. Rummet är mörkt, kameran vakar – och jag håller mig på avstånd.

Anledningen är enkel men viktig: kattungarna håller på att öppna ögonen. Det är en känslig fas, och ljus som stör i fel stund är ingenting jag vill utsätta dem för. Men lika viktigt är mammakatten. Hon känner av när ögonöppningen är nära, och om hon upplever att miljön är orolig eller att det förekommer för mycket störningar kan hon börja flytta på kattungarna – ett naturligt beteende, men ingenting jag vill trigga i onödan.

Så lösningen är den bästa möjliga: fred och ro.

Tack vare kameran kan jag ändå ha full koll utan att sätta ett enda steg in i rummet. Jag ser att alla ligger tätt ihop, att mamman är lugn och att allt ser ut precis som det ska. Det är faktiskt ganska härligt att kunna ge dem det utrymme de behöver – och ändå veta att allt är bra.

Imorgon kanske de första försiktiga ögonen tittar upp mot världen. 🐾​​​​​​​​​​​​​​​​