Det är inte lätt att vara liten. L-kullens tre kattungar har precis börjat hitta benen och börjar röra sig allt mer — vilket är fantastiskt att följa, men något mindre fantastiskt när man försöker fånga dem på bild. Idag bestämde jag mig därför för att vi skulle ha en liten “fotorepetition” inför morgondagen, då det är dags för de officiella fyra-veckorsporträtten.

I det här stadiet fotograferar jag med makrolins — de är helt enkelt fortfarande så små att det är det bästa valet för att få riktigt bra bilder. Men det dröjer inte länge innan de vuxit ur det formatet, och då är det dags att byta till 50mm-linsen. Det är roligt att se hur snabbt de förändras, inte bara till utseendet utan också i storlek och rörelsemönster.

En sak som verkligen värmer hjärtat är hur Love förhåller sig till kattungarna. Han vill mer än gärna ta del av omvårdnaden och är hos dem och Cookie så mycket det går under dagen. Det känns tryggt att de har hans sällskap och lugna närvaro. Nattetid är det däremot mammakatt som gäller — då är sovrumsdörren stängd och Cookie får ha sina ungar för sig själva, med mig i närheten om något skulle behövas.

Hittills har jag haft turen att Cookie inte visat några tecken på att vilja flytta på kattungarna. Det är alltid lite av ett vågspel i de tidiga veckorna, men hon verkar trygg och tillfreds med sin plats — och det gör hela skillnaden för en lugn och harmonisk start på livet för Grön, Gul och Blå.