Det har varit en lite annorlunda vecka för L-kullen. Städdag med samfälligheten innebar att dagis fick hålla stängt större delen av dagen, och de små fick istället hänga med mamma Cookie i sovrummet. Det gick alldeles utmärkt — och på kvällen fick de ändå sin tid på dagis som vanligt.
Men det råder ingen tvekan om att kattungarna har nått en ny fas. De behöver röra på sig. De behöver utrymme. Och de låter alla veta om det.

En mamma på gränsen till panik
Cookie är en fantastisk mamma, men hon har börjat märka att hennes bebisar inte längre bara ligger still och sover. Nu klättrar de. Nu ramlar de. Nu dyker de upp på ställen de absolut inte borde vara på — och Cookie vet om det.

När de små börjar röra på sig för mycket piper hon, skriker och springer fram och tillbaka i ett försök att hålla koll på alla tre samtidigt. Det enda problemet är att kattungarna svarar med att skrika tillbaka, och plötsligt har man ett rum fullt av panik. En klassisk ond cirkel.
Lösningen har visat sig vara enkel: en lugn människa som sätter sig ner hos Cookie och låter henne veta att allt är okej. Lite handpåläggning och lågmält prat räcker långt.

Natten i sovrummet
En natt blev Cookie lite extra orolig, och det enda som hjälpte var att flytta hela sällskapet till sovrummet. Direkt blev hon lugn. Det verkar som att närheten till oss ger henne den trygghet hon behöver när oron tar överhanden.

Pappa Love gör sitt bästa han med, men det är tydligt att det är mamma Cookie som har det tunga ansvaret just nu — och att det börjar kräva en del av henne.
Vi ser fram emot att ge de små mer utrymme att utforska inom kort. Det är dags för L-kullen att få lite mer plats i världen! 🐾