De små börjar röra mer på sig och försöker kravla sig framåt vilket går sisådär. Men det är bra att de övar, kommer bara ta någon vecka så studsar de fram. Än har ingen av de små hittat sig ut från kattungeboet till Sturdin vilket gör både mig och Holly glad. Det är lite tidigt än.

Men de är så sociala. När jag kommer ner till sovrummet och säger hej så piper de och vill umgås. Mitt hjärta bara smälter. Vet inte men denna kull har så fantastiskt temperament. De säger ju att det kommer från pappakatt så vi får väl tacka söta Marshall för det.

Ser så fram till måndag förmiddag då jag ska fota 2 veckors korten. Det är så roligt om något år när man kollar tillbaka och verkligen kan se på fotografierna hur de växer från vecka till vecka. Att jag skriver dessa dagböcker är för att det är kul och se tillbaka hur det egentligen var, så att man inte glömmer bort.