För över ett år sedan tvingades jag ta ett av de svåraste besluten i mitt liv, något som fortfarande är tungt att prata om. Min älskade Poppy blev allvarligt sjuk och jag behövde låta honom somna in. Sorgen är fortfarande överväldigande när jag tänker på min underbara följeslagare som gett mig så mycket glädje genom åren.

Under sitt liv genomgick Poppy flera operationer och kämpade tappert, men till slut gick det inte längre. Hans tillstånd försämrades kraftigt och veterinärerna upptäckte en tumör, även om de inte kunde lokalisera exakt var i kroppen den satt. De var dock säkra på att han inte skulle orka med fler operationer, och för att bespara honom mer lidande rekommenderade de att låta honom somna in.

Jag fick en värdefull sista stund tillsammans med Poppy och höll honom i famnen tills han stilla somnade in. Idag finns hans aska både i en urna i min bokhylla och i ett asksmycke som jag bär runt halsen. På så sätt är han alltid nära mig, precis som han ständigt finns i mina tankar. Saknaden efter min lille vän är oändlig.